Den intill leda ombabblade rotlöshet som påstås vara något unikt för, ja ibland själva definitionen på den postmoderna människan, kan ibland leda till ett panikartat greppande efter halmstrån. De kan ta sig uttryck som frireligiösa sekter, tv-spel eller poesi. Hos Annelie Edvardsson heter halmstrået fysiska lämningar av döda människor - och märk väl, inte poesi. Av spänningen mellan orden finns här intet, 'dikterna' är helt och hållet tanke. I en blå bok prydd av människoben med titeln Den bensamlande människan avhandlas i ett antal prosapoetiska piruetter den bensamlande människan.