Nyligen har Nobelprisen tillkännagivits och som vanligt flyger själva innehållet över huvudet på många av oss när det kommer till prisen i kemi, fysik, medicin och ofta ekonomi. Det är lite svårt att förstå helt enkelt. Det är synd men inte förvånande. SR/SVT:s vetenskapsredaktioner gör sitt yttersta men generellt blir vi matade med väldigt lite ny forskning i medierna om en jämför med till exempel Storbritannien. Dessutom fokuserar dessa medier mest på klassisk vetenskap medan ämnena som forskas i på våra universitet är så mycket bredare än så. Medierna är dock bara en del i kedjan, den första är att informationen måste ut från universiteten.

”Universitets uppgift är att skapa och sprida ny kunskap. Genom att vara öppet mot omvärlden och ständigt delta i samhällsdebatten bidrar universitetet till samhällsutvecklingen.” Så står det på Göteborgs universitets hemsida och det klingar fint med direktiven från regeringen som säger att universiteten i Sverige har som deluppdrag att inte bara bedriva forskning utan också bidra till att den kommer allmänheten till livs. Det sista skulle jag säga att det är lite si och så med. Men det är svårt att skuldbelägga forskarna, de flesta jobbar många övertidstimmar varje vecka för att hinna med forskning och undervisning och sen är tiden slut.

Under flera år drev jag en redaktion på Fria där vi publicerade lite mer krävande texter, inte sällan om forskning, där jag oftast försökte få forskarna själva att skriva om sina ämnen. De ska enligt uppdrag försöka få ut sin forskning men oftast vill de inte skriva själva. Kanske för att de får för lite träning i populärvetenskapligt skrivande och blir osäkra, men också för att de just inte har tid. Problemet i nästa led blir då att mycket av forskningen som kommer är svårpenetrerad för oss journalister och det finns väldigt få vetenskapsjournalister tillgängliga som har tillräcklig grundkunskap för att förenkla och tillgängliggöra. Inget kräver så mycket kunskap som att förenkla ett ämne. Resultatet blir oftast att vi väljer bort för något som är enklare och dessutom garanterat mer klickvänligt. Det sorgliga är att vi går miste om så mycket. Det genomförs så oerhört mycket intressant forskning i Sverige i alla tänkbara ämnen som vi aldrig hör talas om.

Staten investerar varje år drygt 67 miljarder kronor i högskoleutbildning och forskning vid Sveriges universitet och högskolor. Så det är inte lite pengar vi årligen lägger på att försäkra god utbildning, bryta ny mark och ligga i framkant internationellt. Jag är inte kritisk mot summan - forskning och utbildning är helt avgörande för ökad förståelse. Forskning i digitala byrålådor däremot ger jag inte mycket för. Efter 4-5 års kämpande kommer den ofta upp för luft under nån vecka eller två runt disputationen i form av ett pressmeddelande för att sedan vända återvända till djupet och den för många stängda världen av akademiska forum och publikationer. Denna intellektuella förstoppning och brist på kanaler går ut över vår allmänbildning och förståelse för såväl sakernas som människornas tillstånd.

Varför är det då såhär? Jag har inte hela bilden men jag är ganska säker på att vi skulle komma längre om mediehus, journalister, universiteten och forskarna själva insåg att vi har ett ansvar och börjar agera utifrån det. Varför inte göra mer som brittiska BBC gör när de medvetet och systematiskt sätter forskarna framför kameran för att göra program om sitt ämne eller för all del skriva om det? Forskares pennor borde glöda mer i media och vi i media behöver engagera oss mycket mer i vetenskap och kunskap och mindre i uttjatade men klickattraktiva åsikter.