Under parollen Ende Gelände (”hit, men inte längre”) protesterade tusentals klimataktivister för tredje året i rad mot brunkolsbrytningen i tyska Rhenlandet. I området finns flera kolkraftverk som tillsammans står för de största utsläppen av koldioxid i Europa.

– Klimatförändringarna är ett globalt problem, men förstörelsen sker på specifika platser så som denna, säger Insa Vries, talesperson för Ende Gelände.

Under en dryg vecka har miljöorganisationer och klimataktivister från hela Europa samlats vid ett klimatläger i Erkelenz strax nordväst om Köln. I förra veckan hölls kurser, work shops och aktionsträning och under helgen genomfördes civila olydnadsaktioner mot de närliggande gruvorna. Aktivister har blockerat så väl kolkraftverk och infrastruktur som tågspår och vägar.

I byn Kerpen-Manheim bildade 3 000 aktivister och lokalinvånare en två kilometer lång mänsklig kedja i protest mot det närliggande Hambach-gruvan. Dagbrottet är med en yta på 85 kvadratkilometer redan ett av världens största och ska nu utökas enligt ett beslut från år 2012. Fram till år 2022 ska byns 1 700 invånare tvångsförflyttas för att ge plats åt brunkolsbrytningen.

En av dem som deltog i aktionerna var svenske Peter Hang.

– Tillsammans med 1 500 andra aktivister deltog vi i blockaden av tågspåren som transporterar brunkolet från gruvorna, berättar Peter Hang, som sitter i distriktsstyrelsen för Ung Vänster Skåne och åkte ner till Tyskland tillsammans med 14 andra förbundsmedlemmar.

Aktivisterna hade delat upp sig i tre grupper för att försvåra för de hundratals poliser som försökte förhindra aktionerna. Två av grupperna lyckades ta sig till spåren och stängde ner dem under stora delar av lördagen. Peter Hangs grupp stoppades dock av ett 60-tal piketbilar innan den nådde fram till spåren.

– De säckade in oss i över fyra timmar ute i solen utan tillgång till vatten, mat eller toaletter, säger han och fortsätter:

– Flera personer slogs och pepparsprejades. När polisen började sätta oss på bussar gjorde vi passivt motstånd och då släpade de bort oss, ibland väldigt bryskt och våldsamt.

De omkring 500 omhändertagna aktivisterna bussades sedan iväg och hölls inlåsta i bussarna i ytterligare tre timmar innan de släpptes, utan att processas eller delges misstanke om brott.

– Vi hade ju inte heller gjort något olagligt, påpekar Peter Hang.

Enligt Insa Vries fick minst fem personer uppsöka sjukhus efter att ha utsatts för polisvåld.

– Poliserna var stundtals väldigt våldsamma när de avlägsnade fredliga demonstranter. Den stora polismobiliseringen visar på att de försvarar klimatbovarna före folket. Men det är ju dem som förstör naturen och klimatet som borde gripas, inte vi.

Både Insa Vries och Peter Hang är nöjda med aktionshelgen.

– Vi var fler än förra året och proteströrelsen har blivit bredare. Det är fantastiskt att så många använder sina kroppar för att förhindra klimatförstörelsen, säger Insa Vries.

Peter Hang menar att politikerna inte gör tillräckligt för att förhindra klimatförändringarna och att vanligt folk därför måste gå från ord till handling.

– Problemet med Parisavtalet är att länderna inte har förbundit sig till någonting. De fina orden betyder ingenting så länge kolkraftverken fortsätter att släppa ut mängder med koldioxid. I ett sådant läge måste vi sätta press på politikerna, och massaktioner är ett bra sätt att göra det på.

Aktionshelgen avslutades med en planeringsdag inför FN:s kommande klimattoppmöte i närliggande Bonn i november.

– Årets mötesordförande är Fiji, ett land som är akut hotat av klimatförändringarna. Samtidigt hålls mötet i Tyskland som är en av världens värsta utsläppare men försöker få det att framstå som att man går i frontlinjen för omställningen. Vi kommer att fortsätta avslöja hycklarna och kräva klimaträttvisa, säger Insa Vries.