Cristiano Bottone var en av dem som startade Italiens nationella omställningshub 2008, en av de första utanför Storbritannien. I dag jobbar han med att gå från omställningsrörelsens traditionella fokus på små, lokala lösningar till att ifrågasätta systemet som orsakar problemen. Det svåraste för den italienska rörelsen har nämligen inte varit att väcka intresse och engagemang för hållbarhet, utan att kunna genomföra sina planer.

– Många har varit redo att göra saker och förändra sina liv – men i Italien upptäckte vi att allt vi ville göra var olagligt eller omöjligt.

Exempelvis finns det i dag ingen möjlighet att samäga energiproduktion i mindre skala i Italien. Bara företag eller privatpersoner kan äga solpaneler. Numera finns gröna kooperativ som köper upp solcellsanläggningar men för detta krävs minst 25 000 medlemmar – inte precis småskaligt.

– Det var det första som efterfrågades i ett av Italiens första omställningsinitiativ i Monteveglio. 40 familjer var redo att starta småskalig energiproduktion tillsammans och sju år senare kan de fortfarande inte genomföra det. Vi måste göra något åt ”glastaken” som skapar frustration på gräsrotsnivå, säger Cristiano Bottone.

Motsvarande gäller för småskalig matproduktion. Byråkratin är enormt komplicerad för den som till exempel vill kunna odla körsbär, koka marmelad och sälja den, vilket gör det nästan omöjligt att få ekonomin att gå runt. Det finns inte heller så många affärsmodeller att välja på för den som vill skapa större mångfald inom den lokala ekonomin.

Den internationella omställningsrörelsen sätter stort fokus på att agera på lokal och småskalig nivå, men det är inte tillräckligt, menar Cristiano Bottone.

– Att odla eller att göra yoghurt är bra för att samla folk och öka medvetenheten, men om du inte agerar högre upp i hierarkin så tappar det som du säger snabbt sin mening. Då räddar du inte planeten. Folk måste veta att du har idéer när det gäller utbildning och energi. Om de verkligen förstår problemet, kan de inte nöja sig med en lösning som bara handlar om deras egna trädgård.

Glädjande nog märker de italienska omställarna att mycket av det som fungerar lokalt också gör skillnad på andra nivåer.

– Vi började att samarbeta med kommunerna – och upptäckte att det gick att förändra systemets dna. Det som skapar en spännande och kul rörelse bland gräsrötter kan användas högre upp för att skapa större förändringar.

Men egentligen räcker det inte att samarbeta med enskilda kommuner heller. De har inte så stor makt att förändra i Italien, enligt Cristiano Bottone. Därför jobbar den italienska omställningsrörelsen numera också med motsvarigheten till Sveriges kommuner och landsting, ett samarbetsorgan för italienska kommuner som heter ANCI.

– De ville göra de här sakerna men kunde inte skapa tillräcklig medvetenhet hos lokala myndigheter. De såg att vi hade verktygen för att skapa denna medvetenhet och var intresserade av att utbyta erfarenheter. Detta har i sin tur skapat intresse på regional nivå.

I Cristiano Bottones hemregion Emilia-Romagna pågår numera ett arbete med att ta fram verktyg för att få kommunerna att engagera sig och för att lära dem mer om omställning.

– I Italien går vi allt mer mot att utveckla verktyg, tillsammans med högskolor och andra samarbetsorganisationer, för kommunerna att ändra sina strukturer och sin politik för att underlätta en lokal omställning och för att lösa problem som de inte vet hur de ska lösa.

En prioritet är att förbättra kommunikationen mellan olika aktörer.

– Mycket arbete har tidigare gått förlorat i en stor oreda. Nu börjar folk att samarbeta på riktigt.

Arbetet har gjort att representanter för det italienska miljödepartementet fått upp ögonen för omställning och kontaktat Omställning Italien.

– De ville överföra arbetet till nationell nivå, men vi förklarade att våra goda resultat beror på att vi har lagt sju år på att höja medvetandenivån och att det är svårt att återskapa nationellt.

Därför blev det bestämt att Emilia-Romagna skulle bli testpilot för policies och handlingsplaner som kan skapa förutsättningar för omställning i andra regioner. Bland annat vill de nu etablera ett lokalt energikontor med omställningsfokus.

– Jag tror att nästa steg är att gå ihop med kommuner för att förändra spelets regler på en djupare nivå, exempelvis lagar och kommunala grunddokument. Enskilda omställningsinitiativ är trevliga men inte tillräckliga för att förändra situationen på planeten. Omställningsrörelsen har ju det ”ödmjuka” målet att rädda mänskligheten, då behövs arbete på alla nivåer.

Cristiano Bottone menar att det här är en insikt som finns hos alla länder som arbetat med omställning under en längre period, men att situationen är olika i olika länder.

– Jag upplever att Sverige har haft denna inställning från start, att det gäller att agera på balkongnivå och samtidigt försöka att påverka större aktörer. Det som är spännande är att vi har märkt att omställningsprinciperna kan överföras från gräsrotsnivån till andra nivåer. Det ger mycket hopp om vad vi kan åstadkomma.

När Cristiano Bottone deltog på den nationella omställningskonferensen i Malmö i maj fick han dock bilden av att samtalet inom omställningsrörelsen i Sverige delvis präglas av ett vi-och-de-tänkande där ”de” är dåliga och ”vi” är bra.

Han betonar att en del av omställningstanken är att kommunicera på andra sätt och lyfter fram exempel som nonviolent communication och sociokrati.

– Jag tror att det är bra att vara väldigt tydlig med omställningens principer och att de verkligen genomsyrar arbetet.

Men han tror att Sverige som nation har relativt goda förutsättningar för omställning tack vare att vi har en mindre befolkning och större resurser än Italien.

– Ni har många goda exempel och ni tänker pragmatiskt istället för utopiskt. Vi tror att omställningen kommer att gå lättare i Sverige än i vårt land.